Veckoslut med en annorlunda tvist.
Lördagen gav oss strålande solsken, riktigt
härligt vårväder. Det var dags för min premiärtur
på bönpallen för i år, något pirrigt då det har
gått ungefär ett halvår sen sist.
Underbart med frisk luft och vi fick med
oss trevligt sällskap :-)
Vi kvinnfolk släpptes av på ett loppis,
medans männen var mer intresserade av att botanisera
bland MC prylar och dylikt.
När det var åter tid att återförenas med
varsin riddare på motorcykeln fick jag ett samtal
från min man att han hade vurpat med moppen som
vi kallar vårt åkdon. Och att han hade stark misstanke
om att benet var brutet!
Oro och förskräckelse går oftast hand i hand,
och med livlig fantasi så tror man alltid det värsta.
Tur i oturen var väl att farten var minimal
och att moppen inte hamnade på benet.
Fordonsbyte till en bil och med en hispig
tant (jag) bakom ratten styrde jag nosen mot
akuten. Där tillbringade vi resten av dagen, undersökning
röntgen, väntan på läkare. Åter till röntgen.
Gipsning av benet och hemfärd innan midnatt
för att eventuellt återvända på söndagen för operation.
Telefonsamtal från ortopeden var positivt,
bedömning av röntgenplåtar var att det slutligen
inte behövdes en operation. Maken får nu snällt låta
moppen samla damm i garaget om han nu inte blir alltför
uttråkad och sitter där och polerar sin älskling ;-)
Det kunde gått värre, än så länge är vi i början på
säsongen, det kommer säkert fler tillfällen för
utflykter med motorburen cykel.
