Återanvändning

Ibland snubblar man över saker som

tilltalar en på ett övertygande sätt..."Du där...

mitt liv förr i livet var ett rivigt jobb, men nu

när jag och mina tre andra kompisar har blivit

arbetslösa och chefen försvunnit...visst ser

du att vi fortfarande har ett potential?"

Jag drar maken i armen, titta vad jag hitta!

Visst skulle det vara tufft att ha dessa

rivigheter som lampor?! 

Kvitto på anställningskontrakt påskrivet

och fyra nya medlemmar har fått flytta med oss hem.

Ibland snubblar man över saker som tilltalar en

på ett annat sätt. Form, gullighet och ett pris

som är typ nästan gratis...att man inte behöver saken

spelar ingen roll. Den kan mest stå på en plats

och vara söt. 

Det har kannan gjort ett bra tag nu,

och jag tänkte redan tanken på att kannan

bör passeras till avdelning onödighet, att den ska 

förpassas till ett fortsatt liv som arbetslös

och därmed skrivas in på arbetsförmedlingen (loppis)

i hopp om att finna en ny arbetsgivare.

Men...plötsligt händer det!

Att rivjärn och minikanna råkade hamna

bredvid varandra kan väl kallas som en slump.

Att händelseförloppet fick sig en kovändning kan

man väl tacka den kvinnliga galenpannan för :-)

Händige bra att ha mannen fick en arbetsorder

på att fixa belysning till rivjärnet som

lever sitt nya liv som nyanställd...

lilla minikannan då?

`

Lugna puckar...

anställningen kvarstår och som tack

för trogen tjänst 

så får minikannan sin alldeles egna spotlight.

Ett ganska gott samarbete där

god kamratskap är A och O. Trivselfaktorn

är hög och båda anställda får behålla sina nya

arbetsuppgifter med glädje!