Så många gånger jag tillbringat min tid här,
alla somrar sedan barnsben. Stugan,
som vi kallar det...är ett litet hus som farfar
byggt för länge sedan. Från början var
stugan vit, sedan grön och numera
röd med vita knutar.
Runt hörnet ut på bakgården
kommer man till bastun med saunakammare.
Fortfarande finns det gamla äppelträd
och plommonträd kvar.
Farmor hade flera svartvinbärsbuskar,
hallon och jordgubbsland. Ett större
potatisland minns jag också.
Blommor i överflöd.
Numera ett minne blott, visst finns det
fortfarande lite perenner kvar som återkommer
varje år...men inte i närheten av det som funnits.
Jag minns blombordet som stod vid
fönstret där blommorna trivdes.
Jag minns farfar som snällt fick sitta här ute
och röka, för inne i stugan var det totalförbud.
Jag minns stora skåpet som togs bort
för länge sedan, där under hittades
min försvunna röda håriga apa som jag hade
gömt för att jag var lite skraj för den...
Så många gånger jag suttit vid bordet
med farfar och ätit siklöja.
Väntat snällt på att farmors goda blåbärspaj
skulle bli färdiggräddad.
Köket och vardagsrummet är ett och samma
rum, har inte hittat någon bra översättning till ordet
"tupa"...men om man tänker nutid
så kan man kategorisera det
som öppen planlösning :-)
Här tittade hela familjen på TV och farfar brukade
sitta på den stora vedspisen och vila
ögonen, ibland trillade han ner då viloläget
övergick till sömnstadie vilket han inte riktigt
ville erkänna ;-)
Före detta ladugård med höloft
som skymtas i bakgrunden, byggdes
om invändigt på 90-talet. Med syftet
mer plats att umgås på och med fler sovplatser.
Ett sovloft byggdes och höstörar
återanvändes och blev ett staket runtom vilket
bidrar till både säkerhet och ett mysigt läge.
Innan stugan lämnades för den här gången,
värmdes bastun upp och som så många
gånger förr så kastas vatten på
stenarna med denna charmigt buckliga mugg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar